...men en kall dag i november dök hon upp utanför mitt jobb. En mager liten svart-vit halvvuxen honkatt som tiggde mat och jagade i buskarna. Under en hel vecka höll hon sig i närheten och låg och tryckte längs husväggen. En arbetskamrat (som redan hade katt) frågade mig på fredagen om jag inte kunde ta med mig katten hem över natten för att sedan lämna henne till djurhemmet Tassebo följande morgon, då dom nu hade stängt för dagen. Vi hade inte hjärta att lämna henne kvar ute i kylan en natt till. Visst kunde hon få följa med hem!

Följande morgon beslutade jag och Magnus att vi kunde ju vara "kattägare" över helgen och lämna henne på måndagen istället. Det var ju ändå en så´n söt och trevlig katt! Jag ringde till Tassebo några dagar senare, men dom hade fullt och kunde inte ta emot någon katt. Däremot det gick bra att sätta upp sig på en kölista. Eftersom katten var så tam, så misstänkte vi att det var någon som måste sakna henne. Vi satte ut annons i tidningen i flera dagar och anmälde upphittad katt till djursjukhuset och Tassebo, några hörde av sig men det var inte rätt katt. Sanningen är den att detta gjorde oss inte direkt besvikna!

Och nu har hon blivit stora damen, lyssnar till namnet Tess, är kastrerad, duktig på att gå i koppel och har fått en kompis som heter Costello.